(Ville bara säga att killarna är inte kända eller något här alls.. Alltså inget the fooo här.. Men nu över till kapitlet..)

* Fortfarande Anelas perspektiv*
Jag och Felix gick ut på den stora altanen, och träffades av den kalla höstkylan.
"Men tjaaa Felix och Anela" hörde man en kille säga, det hördes mycket väl att det var en full Max.
"Tja Max" svarade jag och Felix i kör.
"Har ni sett att Oscar är här?" suckade Max fram.
"Aa, vem är han här med egentligen?" Frågade Felix.
"Med Jonte, men jag lovar att dom kom hit oinbjudna, för jag bjöd dom verkligen inte" sa Max.
Badboy gänget består av Oscar, Jonte och Dennis. Det värsta är att jag och Felix har börjat på deras gymnasium denna termin.
"På tal om något roligare, hur är det på nya skolan?" frågade jag för att byta samtalsämne.
"Helt okej, kunde ju varit värre, som för er" sa Max och jag nickade som svar.
"Nej nu jävlar går vi in och dansar lite och skiter i idioterna" sa Felix och vi gick in i klungan med det dansande folket.
**
Timmarna hade gått och nu var klockan halv 4 på natten. Vi hade blivit fulla, men inte stupfulla.
"Ska vi dra hem eller?" skrek Felix högt.
Jag nickade som svar eftersom musiken var väldigt hög.
**
Äntligen var vi framme vid vår gata.
"Hejdå, vi ses på måndag" sa jag och gav Felix en kram innan jag svängde in till mitt hus.
"Det gör vi, hämtar dig vanliga tiden" sa han och jag gjorde tummen upp som svar innan jag smällde igen ytterdörren.
Som tur var ingen hemma eftersom mina föräldrar var på bröllopsresa, och skulle vara det 2 veckor framåt, så jag hade det rätt chill hemma.
Jag sprang direkt upp på mitt rum och slängde mig i sängen, jag struntade i att klä av mig kläderna, jag orkade inte bry mig.
**
*Oscars perspektiv nästa eftermiddag*
"Jag drar ut en sväng" ropade jag till mamma och smällde igen dörren innan jag fick något svar.
Jag styrde mina steg mot parken där jag, Jonte och Dennis brukar träffas ibland, men idag skulle jag dit själv för att rensa tankarna lite.
Idag var det precis 3 år sedan min underbare storebror gick bort. Han blev påkörd av en lastbil och dog direkt, många tror att det var självmord, men det är jag säker på att det inte var.
Det var för exakt 3 år sedan mitt liv gick snett, det var då jag blev "Badboyen Oscar Enestad" som alla säger. Men dom vet inte vad som hände, INGEN vet vad som hände med min bror, dom vet inte ens att han dog, bortsett från min familj såklart.
Jag har inte berättat för någon för att jag är så jävla svag egentligen, hade jag börjat prata om det hade jag brytit ihop. Så jag har inte ens berättat för Jonte och Dennis.
Förut hängde jag med Felix och Anela, men efter min brors död började jag hänga med Jonte och Dennis som förändrade hela mig totalt. Jag har gjort något enormt dumt mot både Anela och Felix som jag ångrar totalt, men man blir som dom man hänger med, Tack Jonte och Dennis.
Jag satte mig på parkbänken och tände en cigg.
Det var så skönt att känna röken glida ner till lungorna och hela jag blev lugn.
Rökningen är såklart Jonte och Dennis som lärt mig.
*Anelas perspektiv*
Idag hade jag vaknat vid 14.00 med världens huvudvärk, men det hindrade inte mig från att gå ut och motionera lite.
Jag gick upp till mitt rum och satte på mig ett par svarta tajta löptights och en rosa sport bh. Sedan satte jag på mig min träningströja och även min springjacka från nike.
Jag sprang ner till hallen och knöt på mig mina turkosa nike skor och satte även upp mitt brunt hår i en perfekt tofs.
Jag satte på musiken och stoppade in hörlurarna i öronen och började promenera i rask takt.
Vanligtvis brukar jag springa men idag kände jag för att ta en promenix.
Jag bestämde mig för att svänga höger vid vägen och fortsatte att gå mot parken där jag alltid brukar springa min joggingrunda.
**
Jag gick förbi vid den stora fina parken, det var en solig september eftermiddag och många var här ute och fika.
Mina ögon stannade dock på en ensam kille sittande på en bänk, det var såklart Oscar.
Han mötte min blick men så fort jag såg det vände jag bort huvudet och började gå förbi hans bänk snabbare.
Jag kände en hand mot min axel och jag vände mig om och såg honom. Han drog ur mina hörlurar och kollade i mina ögon ledsamt.
"Vad vill du?" frågade jag surt.
"Jag vill be om fö-" började han men blev snabbt avbruten av mig.
"Nej, du fattar inte vad du gjort"
"Snälla Anela bara lyssna på mig" sa han ledsamt.
Första gången jag sett han ledsen efter att han blev badboyen.
"Inte nu Oscar" svarade jag samtidigt som jag skakade på huvudet och gick iväg därifrån med snabba steg.
Fattade han inte vad han gjort mot oss? Man kan inte bara be om förlåtelse, när samma sak kan hända igen.
-----
Vad tycker ni hittills? Kommentera och rösta för mer. Sprid gärna novellen också :)